Matboden

                   Grisslakt

         Tunnbrödsbakning

   Förberedelse av torkad fisk

  Träkärl för insaltning av fisk

           Brännvinskagg

    Öltunna samt större              förvaringskärl till vänster


Mat som kunde förvaras i matboden

 

Förr förvarade man den mat som krävde kyla i jordkällare. Mat som kunde förvaras torrt i normal utetemperatur förvarades i ett härbre eller en matbod på gården.

 

Färsk mat var en sällsynthet. Torkning (i rök eller i solen), saltning, mjölksyra (surströmming, grönsaker), inkokning med socker (som ju konserverar). Många förädlade råvaror, som ost, gjordes just för att det var svårt att förvara färsk mjölk.

 

Vardagsdryck var svagdricka, öl, och filmjölk utblandad i vatten. Bröd brukade man bara baka ett par gånger om året, då blev det ju såklart helst en sort som höll sig, som knäckebröd och tunnbröd.

Man använde oftast råg och korn till brödet, Man fick också repa innerbarken av träd och torka för att vara beredd på ev. missväxt. Blev det missväxt malde man ner barken och blandade med mjölet, barkbröd.

 

Lättsaltning

Det har varit vanligt att salta ren- och älgköttet väldigt lite. Man talar om det milda saltade

vinterköttet. Lättsaltat och rökt kött kan ha förvånansvärd lång hållbarhet. Det är dock bara

från vinterslakt eller sen höstslakt som köttet kan lättsaltas eller rökas för att få den önskvärda

hållbarheten. Hade köttet varit mer saltat, skulle det inte ha kunnat användas som proviant i

matsäcken på längre turer. Även om köttet legat fyra månader i salt, är saltpräglingen

inte dominerande. Det är så lite att man aldrig behöver blötlägga köttet i vatten för att laka ur

det före användningen.

 

Socker och örter ger annan smak

Ibland sockar man lite för att få en lite mildare smak. Man kan till exempel använda en salt och sockerblandning på en tredjedel socker och två tredjedelar salt. Man kan också lägga ett

lager tolta eller ängssyra ovanpå köttet, som ska bevaras i tunnan, för att krydda köttet och ge det en annorlunda smak.

 

Kraftigare saltning.

Griskött saltades oftast ner i grovsalt och saltlake så att det kunde ta åt sig mycket salt. När det skulle ätas fick det ligga i vatten så att saltet lakades ur. På samma sätt gjorde man med saltsillen som i dessa trakter kom från Norge.

 

Stora träkaggar

Vid nersaltning av kött används stora tunnor av trä på uppemot 200 liter, gärna med

plats för innemot 100 kg kött, vilket motsvarar en en liten älg, en gris eller2-3 renar.

Köttet skulle traditionellt stå orört till våren för att under tiden från tidigt på hösten få ligga

och dra åt sig saltet. Tunnan placeras så att den utsätts för vinterns frost. Det är dock inte

önskvärt att köttet fryser för snabbt, för först måste saltet smälta och lösas upp. När man saltat

enligt traditionens alla regler och sedan öppnar tunnan på våren, är köttet mycket fint. Kött  förvarades normalt nedsaltat i stora träkaggar. När köttet hade tagit åt sig av saltlaken togs en del in i stugan och torkades. Detta kunde sedan hängas i matboden. Kött torkade man också i solskenet på en södervägg

 

Torkning

När maten röks eller soltorkas avdunstar den vätska som bakterierna behöver för att bryta ner maten. Torkning av mat är den äldsta metoden för att få livsmedel att hålla sig.

Arkeologer har hittat bevis för att egyptiska stamfolk redan år 12000 f.Kr. torkade fisk och fågel i den varma ökensolen, men metoden är förmodligen äldre än så. Forskarna vet att solktorkning och metoder för rökning har utvecklats i många kulturer oberoende av varandra.

Saltning av fisk

På samma sätt som med kött saltade man ned eller torkade fisk.

 

Surfisk

Av den fisk som fångades under våren och sommaren gjordes oftast surfisk. Fisken lades tätt i ett kärl och saltades så lätt att en försurningsprocess påbörjades. Den gick dock inte lika långt som för surströmming. Surfisken kunde kokas eller glödstekas och var en uppskattad maträtt.

 Den kunde hålla sig upp till tre år.

 

Bröd

Bakning skedde främst på hösten efter att säden skördats och malts. Man bakade oftast hårt bröd, tunnbröd eller knäckebröd. Detta kunde förvaras upphängt i matboden.  Man kunde förvara en del av det malda mjölet i matboden för att kunna baka mindre kvantiter med mjukt bröd under året, ofta till jul.

 

Smör och ost.

Mjölk kunde inte lagras. Därför tillverkade man hållbarare produkter av den, som smör och ost. Man gjorde hårdost av olika sorter och hårt messmör, helst av getmjölk. Därmed så kunde man förvara både smör och ost i matboden.

 

Brännvin

Både tillverkning och konsumtion av brännvin var hög. Vanligtvis användes korn. Man brände på hösten efter skörden, till jul, före vårsådden, till midsommar och före slåttern. Likaså brände man till bröllop och begravningar.

I

Allt material på denna websida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Webkontakt Lars-Erik Nerback 070-6736873. E-mail lnerback@hotmail.com.